Tänkvärt om vårdnadstvister
Det råder en allmän missuppfattning att vårdnadstvister är en kamp där två föräldrar försöker dra barnet från varandra. Det är fel. I de allra flesta fall är det bara mamman som drar. Pappan gör allt han kan för att hålla kvar barnet och behålla gemensam vårdnad. Mammor går i regel till domstol för att få ensam vårdnad. Pappor går i regel dit för att få gemensam vårdnad. Se statistiken. Det handlar inte om att ta ifrån mamman barnet, utan om att få vara lika mycket förälder som hon.
Soc skyddar barnen
mot fel person
Socialtjänsterna måste ändra sin utgångspunkt att en kvinna alltid talar sanning och är den svaga parten som behöver stöttas i en tvist. I sin iver att skydda och hjälpa är socialsekreterarna så förblindade att de ibland skyddar barnen mot fel person. Det är i många fall inte han som ideligen blir anklagad för övergrepp som är förövaren, utan hon som anklagar och berövar barnen sin pappa.
Utstötningen av papporna är den största diskrimineringen i modern tid. Samhällets syn på mannens förmåga att vara förälder måste förändras i grunden. Så länge människor inte helt accepterar honom som lika viktig som mamman så kommer orättvisorna att fortsätta förstöra barns liv.
Mammor utnyttjar
en dålig lag
2006 gjordes tre ändringar i föräldrabalken som fått förödande konsekvenser för papporna:
1) Domstolarna ska inte längre döma gemensam vårdnad ifall föräldrarna har ”en djup konflikt”. Det har gjort att det blivit lönande för mammor att sluta samarbeta. Ju mer bråk de kan påvisa, desto större chans har de att få ensam vårdnad. Antalet vårdnadstvister har i många tingsrätter fördubblats sedan den här lagen kom.
2) Enligt lagen kan det nu räcka med blotta påståenden om övergrepp för att en pappa ska nekas träffa sina barn. Detta har medfört att antalet anklagelser ökat.
3) Även mindre barn ska nu få komma till tals i vårdnadstvister. Man nämner inte med ett ord risken att de kan vara indoktrinerade av den förälder som de tillbringar mest tid med.